Ett telefonsamtal i slutet av oktober var en av årets roligaste arbetsuppgifter på den tiden jag var sportchef på Sydsvenskan. Då ringde jag upp den fotbollsspelare som varit Sveriges främsta under året, och meddelade henne att vi i Diamantbollenjuryn ansåg det.
Jag är så imponerad av Linus Thörnblad. Av comebacken, visst – men alla som en gång sett honom hoppa har nog vetat att förmågan att hoppa högt är ingenting som försvinner bara sådär. Inte ens under så mycket som de åtta år som Linus Thörnblad nu varit borta från elitidrotten på grund av hans utmattningsdepression.