Det känns inte som att det var så länge sen jag regelbundet trampade på Lunds gator, gick på föreläsningar på EC, åt linssoppa till lunch hos Greken och satt hemma hos kursare och gjorde grupparbeten. Men det är faktiskt tretton år sedan jag pluggade på heltid i Lund (även om jag gjort inhopp på strökurser då och då under åren när jag fått lust) och nu är jag plötsligt betrodd att undervisa på journalistlinjen.

Jag har kvitterat ut passerkort och en gigantisk lärardator och konstaterat att Lund är sig likt: de gamla byggnaderna ruckar ingen på, det är fortfarande bra mycket svårare att hitta en vettig lunch än i Malmö och i stadskärnan är cykeltrafiken helt livsfarlig. Inte så konstigt, eftersom det råder total brist på cykelbanor.

Så nu kan vi sätta igång. Först ut är reportagekursen för andraårsstudenterna där jag i onsdags pratade om hur man förverkligar en reportageidé utifrån min gamla artikelserie om könsöverskridare inom idrotten och imorgon är det dags för studenterna att presentera sina arbetsplaneringar. Jag ska sedan handleda en grupp genom deras arbete med sina reportage. Väldigt roligt, och nyttigt att tvinga sig själv att tänka till från grunden: hur tusan gör man egentligen när man skriver reportage? Vad gör jag av bara farten? Vilka är mina bästa tips och tricks? Väldigt nyttigt att stanna upp och reflektera, och roligt att ens erfarenheter kan vara till nytta för någon annan.

PS: Rubriken är dock lite missvisande, jag är knappast anställd ”på riktigt” på universitetet, utan hoppar in som gästlärare på timmar.